Visor och visdiktare

Ur Johannisbergsposten

Följande lustiga visa stod att läsa i Johannisbergsposten år 1909. Tidningen ifråga tycks ha varit en tillfällig skapelse utkommen i samband med byggstarten av anläggningen vid Ljungafors samma år.

Några av skaldens drömmar har i viss mån förverkligats men det mesta återstår att göra. Vem skalden var vet ingen. Inte heller vilken melodi som var tänkte för texten. Kanske DU kan komma med ett förslag till melodi på Ljungaverksvisan?

Ett framtidsperspektiv.

Ur Johannisbergsposten 1909

Vår tid är bedrövlig. Jag gitter ej se

hur tingen eländigt och bakfram sig te.

Jag hellre mig svingar från nutidens grus

till framtidens härliga lockande ljus.

Hej. Banan är färdig det gick som en dans.

Och tågen de komma med guld i sin svans.

Med lycka och ära och glädje och glans

och allt vad i hångstabornas önskningar fanns.

Och Hångsta får handel med främmande land.

Miljonerna rinna i grosshandlarns hand.

De rinna i fickor de rinna i skrin

och Hångsta blir folkrikt och väldigt och fint.

Palatsen sig resa så ståtligt och grant

sex våningar högt invid Risgatans kant.

Mot den våra stoltaste finaste hus

sig skulle se ut som en liten pris snus.

På Mogarna byggas fabrikernas mängd.

Till Getbergets topp en bergsbana sprängd.

Och där på hällan vi förr gjorde lekar

utsiktstornet mot skyarna pekar.

Folkparken finns vid Getbergets fot

furornas doft ger lungsoten bot.

Från fabrikernas kvalm till naturens bröst

en ögonblicksfärd där är hälsa och tröst.

Vid Gullsta central denna livliga plats

står grosshandlarklubbens och börsens palats.

Och Gullgårds teater och vårt Grand Hotel

belysas elektriskt varendaste kväll.

Och spårvagnar ila, må lustbåtar gå.

Hyrkuskar svära om näsorna blå

från kuskbockens höjd i varendaste vrå

och stadsbuden lata i gathörnen stå.

Och allt skall sig ordna på finaste vis,

affärer och äktenskap, skuld och kurtis.

Bondgumman behöver ej knipa en måg

med nät och med snara med tång och med tåg,

ty trånande stintan får göra sitt val

bland rika grossörer i hundradetal.

Och icke som nu mellan andra små lamm

till bonddrängens hjärta sig armbåga fram.

Och arma vi andra och löjtnanter små

ej skola förgäves på balerna gå.

Ej strutta förgäves med flickor på tå

ej olönt i ståtliga ställningar stå.

Ty grosshandlardöttrar med pengar som gräs

de giva sig villigt i första fransäs

med gods och med gull och med kropp och med själ

alltsammans är ditt ifrån hjässa till häl.

Och pigan skall hava den finaste hatt

och snöra sitt fylliga liv till en tratt.

Och tack vare fiskben och fjädrars förfinande kläm

man knappt ifrån fröknar kan åtskilja dem.

Och riddarna av disken skall krusa sin lock

och bliva ett mönster i dans och i bock.

Och halsduk av siden och hatt av fason

världen skall känna en Hångstaperson.

Vet ej när visan skrevs. Jag har hittat den nedskriven på ett papper som jag fått av mor

Girighetens mystik

1 versen

Har ni hört vad som hänt invid Ljungan är väl känt.

Jo, att bönderna har bildat en förening

då att Ljungaverksbor ej granar söka får

och så det ej på skogen bliver minskning.

2 versen

Men Gullöga han har ännu julgransskogen kvar

han på dessa tänkte tjäna sig en hacka

när fyra kronor han begär och det för sitt besvär

han Ljungabor med dem ville blacka

3 versen

Lasse Lindberg han glor när på tårna han går

även när ham uppå bergets krön syns vänta

att några grabbar ska få se, som från skogen sig bege

han menar jag ska visa vad dom hämta

4 versen

Erik Persson han bor i Sörhångsta ja tror

han har knappt skog att lägga handen över

men säljer ved han gör, åt arbetarna här

för att mera pengar han behöver

5 versen

Och så höres bondens röst med vår förening nästa höst

då höjer vi priset på potatis

vi säkert elva kronor få, utav arbetare små

fast vi får nog köra hem dem gratis

6 versen

Att avundsjukan brutit ut, måtte bönder veta hut

när ni vattenblandad mjölk till verket sänder

ni tänker just ej då, på valutan dom få

när ni får pengar uti era händer

7 versen

och det även nämnas bör, vi fått en fuling som sig för

när på fönsterna han brukar stå och kika

om nån brännvinsapparat han kan hitta i en fart

och sedan bura in dem i vår finka

8 versen

för några veckor sen kom turen till en villa som var tom

sedan han lagt beslag, på hela lagret

utav skogsvinets brus det inte blir nåt rus

och intet julkalas av det bohaget

9 versen

som hans maka, Anna passar bra, som i Ljungaverk tycks ha (kan ej läsa riktigt)

ja det synes om man tittar på mimiken

om han ej i dessa dar någon apparat tar

han på tiden blir grundligt besviken

10 versen

och till sist jag eder ber att ej på nästan slå ner

och skrapa ej arbetaren på skinnet

det hämnas kan på eder ort och över vad ni gjort

ty alla är ej lika lugn i sinnet

Underskriven med namnet Johnny

Nu har jag fått veta att Johnny var mors farbror John Larsson.

Vildhussens sång

En gång för länge sedan så levde
högt upp i Jämtland en märkliger man.
Vild var hans levnad,
vilt var hans lynne,
Vildhussen kallades även han.

För klappa er på att kom Hussen igång,
då blev det i backarna buller och bång.
Han ägde de nordiska dygderna,
med storsläggan for han i bygderna.

Länsman och drängen, som var på fiske
plötsligt i gyttjan på sjöbotten satt.
Hussen fick rätt. Det gick som han spådde:
Sjön den försvann på en enda natt.

Ty klappa er på att kom Hussen igång
då blev det i backarna buller och bång.
Han ägde de nordiska dygderna
med storsläggan for han i bygderna.

Okänt ursprung, hittad på internet